Satir i sommarkvällen

Det har på ett positivt sätt blivit ett ”sommar-måste” att gå på Fredriksdalsteaterns roliga farser som spelas i undersköna omgivningar. Här har Eva Rydberg huserat i 26 premiärer efter att ha fått ta över efter sin mentor och legendaren Nils Poppe. Vem minns inte den fabulöst roliga ”´Allo ´Allo”, ”Pang i bygget”, ”Den stora premiären”, ”Fars Lilla Tös” och kanske allra helst ”I hetaste laget” för några år sedan. Full fart och högt tryck, medryckande dans och glad musik, sprakande glitter och hjärtlig glädje var Fredriksdals signum. Att gå på Fredriskdals sommarteater var ett lyckopiller som varade hela sommaren. Men någonting har hänt de senaste åren.

Årets produktion heter ”Var god dröj” och utspelar sig på ett sjukhus där de flesta verkar ha glömt vem man är och varför man är på sjukhuset. Adde Malmberg står för bearbetningen och regin och Eva Rydberg spelar den lagom förvirrade Karin Bellmann. Hennes man, Gerd Bellmann, spelas av Allan Svensson.  Fredrik Dolk spelar en olycksalig herre som väntar på sin operation. Att alla avdelningar på sjukhuset är svårt underbemannade och att man också skall hålla skenet uppe för den inspektör som är på besök för att se om sjukhuset är bra nog för att inte lägga ner underlättar inte.

Här har ni alla ingredienserna för en helt vanlig sommarfars. Blanda och rör om, låt jäsa och efter en tur i ugnen är anrättningen klar att servera. Men det räcker inte.

Eva levererar givetvis men sedan är det tunt, tyvärr. Några få tillfällen av farslycka blixtrar förbi när Birgitta Rydberg och Robert Rydberg, med sin fingertoppskänsla för sina karaktärer, får igenom några riktiga höjdpunkter.

Det verkar halvhjärtat, ihoprafsat, lågpris på något sätt. Att Adde Malmberg inte fått till det denna gången är väldigt märkligt men tyvärr alltför sant. Ibland så måste man också tillåta Stradivarius att tillverka en violin som endast kan användas som paddel men man blir frustrerad över hafsverket Adde Malmberg snidat till i år på Fredriksdal. Det sägs i programbladet att detta skall vara en satir, men det är satiren som fattas. Och kanske Fredriksdalspubliken inte vill ha en satir i sommarkvällen utan underhållning av den sort man fått sig till livs under en lång rad år.

Ola Sjösten, chefredaktör

Foto: Mikael Lindell Bolin